londonbabe

Fredag var den sista dagen på vår resa. Vi vaknade av solen som lyste in i vårt rum och bestämde oss kort där efter att följa med Magnus och köpa frukost.  Eftersom att det endast var jag, Tina, Linnéa. J, Linnéa. W och Malin så fick vi plocka på oss mer frukost än vad vi egentligen skulle få.

Frukosten på vandrarhemmet bestod endast av en toast med ”smör” smakade egentligen mer som margarin om man tänker på fettlagret som låg som en tjock hinna runt munnen efter man ätit av den. Man fick alltså en toast och ett glas utspädd apelsinjuice som mer smakade saft än juice.

Eftersom att frukosten var så pass dålig bestämde sig våra lärare för att betala frukosten för oss på en mataffär istället. Nu slapp vi den feta och onyttiga frukosten och kunde istället njuta av meloner, jordgubbar, mackor med gott pålägg, vatten och juice.
Den fredagsmorgonen bestämde vi oss för att ta med oss frukosten ut till St James´s Park och sätta oss där och äta vår frukost. Vi satt där medan solen stekte på oss, efter en välbehövd frukost gick vi tillbaka till vandrarhemmet där vi bytte om för att ha en heldag nere i staden.

Det första stoppet vi gjorde var på Primark. Primark var himmelriket snygga saker och för ett riktigt billigt pris. Jag hittade ett par skor för 2 pund, alltså köpte jag ett par riktigt snygga skor för endast 25 kronor. Även fast varuhuset på 3 våningar var fullproppat av billiga saker så köpte jag ändå inte så mycket, jag var en av dem som handlade minst när vi var i London. Sammanlagt köpte jag: solglasögon, underkläder, ett nattlinne, 2 tröjor och ett par skor medan alla andras påsar var proppade.

Efter vi varit på Primark så behövde våra magar mat så vi begav oss till KFC. Maten bestod av en stor hink med friterade kyckling vingar och flera påsar pomfritt och dessutom 2 l dricka. Det är seriöst den tjockaste maten jag har ätit på väldigt, väldigt länge men det var ruskigt gott och jätte roligt att bara äta med händerna. Maten var riktigt mättande och vi lämnade lite mindre än hälften innan vi fortsatte vår rundvandring på staden.

Dagen på staden var över vid 19.00 tiden och då var smärtan i fötterna obeskrivlig, men än så länge hade jag lyckats slippa skavsår.
Vi bytte snabbt om på rummet och begav oss sedan ut igen vid 20.00 tiden för att äta middag på en Italiensk restaurang. På restaurangen beställde vi alla pasta och det kändes hela tiden som att personalen ville få oss där ifrån, de var allmänt otrevliga och det dröjde inte länge innan vi gick därifrån.

Eftersom det var sista dagen i London ville vi hitta på någonting roligt som vi skulle komma att minnas, vi kom fram till att vi skulle besöka Pasaje del Terror.

Upplevelsen började med att man fick se på en 3D film som innehöll en kort beskrivning av vad Pasaje del Terror var för någonting. Man fick se en ung tjej bli mördad och sedan förs hennes mördare in i vår värld. 3D effekterna var inte de bästa, alla effekter såg ut som animerat så skräckupplevelsen blev inte så stor. Då man gick in i de andra rummen så hade man alltså inte så stora förväntningar. Vi fick först en kort instruktion av vad vi inte fick göra i de andra rummen. Vi fick inte röra skådespelarna och de fick inte röra oss och det var verkligen en underlättnad, man fick inte springa inne i rummen och man var tvungen att stänga av sina mobiltelefoner.

Rummen bestod av scener från olika skräckfilmer t.ex. motorsågsmassakern, exorcismen, Frankenstein och flera till.

Vi gick i terror huset i ungefär 25 min men det kändes som en evighet. Vi ramlade inne i huset och skrek ungefär hela vägen. Väl ute kastade vi oss i varandras armar och efter att ha spänt sig under en längre tid så slappnade kroppen tillslut av och det var då tårarna kom för vissa. Skratt och gråt var det som följde, den upplevelsen var en av alla sakerna som jag inte kommer att glömma av London..